December redan

Nu har jag dragit på mitt skrivande igen. Det händer så mycket hela tiden som jag vill skriva ner, men jag orkar inte, eller så glömmer jag.
Men nu är det lugnt o tyst här hemma ett tag. Alla barnen, förutom Heylie, som ligger och sover, är på dagis och skola.
Helt knäpptyst är det här hemma för tillfället. Det är inte ofta det händer.
Just nu känns det dock som välbehövligt faktiskt då jag inte är i riktigt toppform. Vi har någon förkylning här hemma som går runt, runt och runt.

Heylie går för tillfället på penicillin, för andra gången. Förra måndagen fick Alex åka in med henne till Barnakuten, då jag började misstänka efter en dags kinkighet, att allt inte stod riktigt rätt till. Inte så att hon var skrikig, men hon var inte riktigt nöjd, som hon annars brukar vara. Hon har ju varit helt tokförkyld nu 5-6 veckor och vi har hållt på med nezeril, koksalt o bröstmjölk om vartannat, men det har bara hjälpt en liten stund o sen har hon varit lika igensatt igen. Iallafall, så visade det ju sig att skruttan hade öroninflammation på höger öra. Så det var ju att börja med penicillin och alvedon eftersom hon hade ont. Det gick inget vidare alls. Hon tyckte inte om varken det ena eller det andra och det slutade oftast med att hon hulkade upp skiten.
Men hon verkade vara som vanligt igen iallafall, förutom förkylningen, som fortfarande inte ville ge med sig på henne. Vi fortsatte med Nezeril, koksalt och bröstmjölk om vartannat men det tycktes inte alls hjälpa.
Så i Onsdags så märkte vi att hon åter igen var väldigt missnöjd med tillvaron. Hon ville inte ligga ner o ville bara sitta uppe i vårat knä och hon var lite smågrinig. Så iväg till läkarstationen som visade på öroninflammation på båda öronen nu OCH lunginflammation. Hon har ingen feber o är inte direkt hostig, hon bara några hostattacker ibland, så det hade jag aldrig kunnat tro. Så nu blev det en omgång med Amimox då som skulle vara lite vassare än Kåvepeninen. Jag tycker redan hon är mycket bättre. Vi får väl se. Hon har ju fortfarande inte fått sin svinspruta ännu. Den 16:e ska vi på halvårskontroll iallafall så då kan vi kanske höra med Helena (doktorn) hur vi ska göra.
Ja, min lilla gos har hunnit bli hela 6 månader. Ett halvår. Hon har precis lärt sig att sitta kortare stunder själv. Hon "pratar" konstant med oss hela tiden. Man ser att hon börjar och vilja ta sig iväg, men det vill inte jag ;).


Till vänster är Heylie bara 12 dagar gammal. Till höger är hon 6 månader. Stora tjejen.




Mer då?
Jo, Hannas marsvin, Bobbo, dog ju. Så jag och Alex bestämde att dom skulle få 2 kaniner som alla barnen kunde hjälpas åt att ta hand om. Så då köpte vi 2 stycken jätte fina kaniner, två killar då. Men direkt när dom kom hem så blev jag lite fundersam för den ena av dom ville jag nämligen benämna med Hon hela tiden. Den andra kaninen var typisk pojke, busig o vild och såg pojkig ut. Den andra var lite mindre o lite lugnare o nästan lite försynt.
Den stora var på den lilla hela tiden så vi ringde faktiskt djuraffären till slut o undrade varför det var så, om dom nu kommit så bra överens tidigare. Men dom trodde det kunde bero på att det var ett nytt ställe o då ville den stora hävda sig och markera sitt revir. Mmmm, förra veckan, upptäckte Miccaela helt plötsligt att det 5 kaniner i buren. Där låg 3 stycken helt nykläckta kaninungar.


Här är dom 6 dagar gamla bara.

Mer då..
Joo.. jag har ÄNTLIGEN fått upp tapeter i mitt kök och jag har gardiner i fönstrena *lycklig*. Ingen stor sak kanske egentligen, men när man sett dessa tråkiga väggar i över ett års tid fick gubben äntligen ändan ur vagnen o satte upp tapeter. Jag lovar att jag hotade honom inte alls, vad han än säger :-D.
Nu ska vi bara måla panelen vit, jag ska nog helt klart köpa nya stolar, jag vet redan på ett ungefär vilka, men det får bli senare. Luckorna och stommen ska målas och så ska vi bygga ett skafferi så börjar vi iallafall komma någonstans.Det blir nog bra när det är klart någon gång.


Igår upptäckte jag en sak som gjorde mig glad.
Alltid så här vid jul tycker jag det är extra jobbigt att mamma inte finns mer. Varje jul önskar jag så högt och innerligt att hon fanns kvar här. Jag tänker på dom mysiga juldagar som vi tillbringar hos mamma o pappa, när allt var som det skulle vara.
Iallafall, så tror jag helt fullt o fast på att allt inte är slut när vi dör. Jag har inte alltid trott så här utan förut varit lika övertygad om att när vi dör, så är det slut. Det finns inget mer.
Men sen vi flyttade hit så har det hänt så mycket i det här huset, saker jag inte kan förklara alls. Och vissa saker som har inträffat även sen min mamma dog.
Om det är en slags tröst för mig att hon finns här med oss ändå eller inte vet jag ju så klart inte. Men det känns skönt att använda dessa "tecken" som om att hon finns här.
Igår iallafall inträffade ett sånt här tecken och det brukar det faktiskt göra just vid jul.
Igår skulle jag gå in i pojkarnas rum o kolla till kaninen för han höll på att väsnas som bara den. Så när jag står där inne hör jag hur något fladdrar. Jag står o tittar på kaninen för jag tror det är han som gör detta ljud, men inser att så är inte fallet alls.
Tittar runt i rummet och blir ganska förvånad när jag ser det här...

En fjäril.
Saken är den att min mamma älskade fjärilar. Hemma hos henne var det fjärilar överallt. Klistermärken och bilder och brosher osv. Vi valde en fjäril på hennes dödsannons o det sitter en fjäril på hennes gravsten.
Vi har haft så mycket incidenter med just fjärilar att vi brukar säga här hemma att det är Mormor som är här o kikar till oss.
Så visst var det väl så att det var Mormor som var här och önskade sina barnbarn en riktigt God jul.

Hepp.. nu ska jag göra nyttigt.