onsdag, juni 30, 2010

Aldrig lugn och ro

Nä, det vore väl fan för mycket att begära va?
E så trött, trött, trött på allt jävla elände. Men.. det kunde ha varit värre. Man får väl se det så.

I måndags åkte vi in till Barnakuten i Ulricehamn med Heylie. Framförallt åkte vi ju för att hon var grinig och tog sig mycket för öronen och hon hade fått en del märkliga utslag, som först började runt halsen, men sen spred sig till rygg och mage och bröstkorg. Jag trodde det kanske var virusprickar eller någon reaktion på eventuellt mjölken eller öroninflammationen. Hon var dessutom lite svullen i ansiktet, men vid ganska gott humör iallafall.

Där inne kunde dom snabbt konstatera att hon hade ingen öroninflammation, men hon var röd i halsen. OCH.. hon hade alldeles för låga värden av trombocyter. Alltså prickarna var egentligen små små blödningar pga att hennes blod inte koagulerade som det skulle.
Då trodde dom först hon hade fått något som heter ITP. Det är helt enkelt att man av någon anledning inte tillverkar tillräckligt med trombocyter, men det kunde lätt åtgärdas med dropp i några dagar, så skulle det bli bra sen, men vi var tvugna att åka raka vägen in till Borås för att läggas in där.

Så vi åkte in till Borås och allt var "bra". Jag har inga bra upplevelse från dom på Barn i Borås och det fick jag inte denna gången heller kan jag säga.
Vi blev inskuffade i ett litet jävla skyffe som man knappt kunde vända sig i. Dom tog massa prover på henne och dagen efter så upptäcktes det att hon slutade kissa. Dessutom hade Heylie fått riktigt ont i halsen så hon ville inte äta något heller. Det visade sig att hon hade fått halsfluss.
Hon kissade knappt inte något på hela dagen alls. Så dom gjorde ultraljud på hennes njurar och då såg man att dom inte funkade riktigt som dom skulle. Därav hade hon varit så svullen i ansiktet, för hon åt ju och drack som normalt innan, men hon kissade ju inte ut allting som kom in.
Så då bestämmer dom sig för att sätta en kateter på henne och samtidigt ringer dom till Göteborg, till en njurspecialist där.
Katetern i sig är en jävla historia som jag inte orkar skriva, men i slutändan kunde dom iallafall inte sätta den.
Läkaren kommer och svammlar något om någon bakterie i magen som gör att man får njursvikt osv osv. Fattar ärligt inte ett skit av dom säger, det lilla dom informerar mig.
Helt plötsligt kommer dom in och säger att det blir ambulans in till Östra, så jag fick ju snabbt rafsa ihop sakerna, men glömde ju naturligtvis hälften. Hjärnan var mos. Plus att jag fortfarande var arg och upprörd på personalen.
Ambulansen kom och jag svär att jag har nog aldrig åkt så snabbt in till göteborg någon gång. Och då åkte vi ändå igenom rusningstrafiken klockan 5. Jag tror det tog 20 minuter från borås till östra.

På östra kommer dom in direkt och pratar och förklarar hur allting ligger till och vad dom ska göra. Först och främst ville dom ha en kateter på henne. Så dom gav henne lugnande. Ha ha ha.. det var lite "roligt" att se mitt i allt elände. Min lilla skorpa som annars är väldigt främlingsrädd och hatar när det kommer nya människor och tar på henne, låg där go och glad och sluddrade om allt möjligt.
Sussie kom upp till oss i väntan på alex skulle komma till östra. Skönt det, för jag var verkligen inte något bra stöd för Heylie just då.
Alex kommer fram lagom tills dom ska börja sätta katetern så då fick han ta över och jag och Sussie gick iväg ut.
När vi kom tillbaka var den på plats utan några större plågerirer och det hade gått bra.
Njurspecialisten kommer in och förklarar att dom misstänker att hon fått något som kallas för Hemolytic uremic syndrome (HUS). Det innebär en hel del mindre bra symtom. Såsom njursvikt eller att dom helt enkelt slutar funka och då måste man göra dialys. Det är 50/50 chans på det. Hennes trombocyter var för låga och hennes blodvärden var inte alls bra. Värdet på njurarna var inte heller alls bra och hon hade högt blodtryck.
När vi var inne på akuten med henne för några veckor sedan för hon bajsade blod, så var det troligtvis att hon hade en bakterie i magen som heter Ehec. Den bakterien kan göra att man utvecklar Hemolytic uremic syndrome. Vi har ingen aning om hur hon har fått bakterien i sig då det vanligast är att man får det av kossor eller opastöriserad mjölk eller kobajs. Sen Miccaela och Hampus var sjuka med sina magbekterier har jag varit supernoga med att skölja grönsaker och verkligen steka igenom kött och liknande väl.Dessutom är ju Heylie lite svår med maten och det är sällan hon äter våran mat.
Man kunde även få det genom sjövatten och dricksvattnet.

Igår var hon inte alls så frack lilla damen. Hon sov mest hela dagen och när jag satt med henne i famnen kunde jag riktigt se hur hon förlorade färgen på läpparna och hon hon blev jätte blek. Så dom tog ett nytt hb på henne och det visade att hon var tvungen att få lite blod. Så det fick hon igår kväll och kvicknade till ganska bra faktiskt. Hon kissar ganska bra, inte som man ska göra, men det är inte totalt stopp iallafall. Så hon får äta ca 2 flaskor välling om dagen och lite smoothie och sådant. Allting hon får i sig måste vägas och mätas och samma gäller allt som kommer ut.
Hon har haft ganska högt blodtryck i några dagar så dom var på väg att sätta in blodtryckssänkande medicin på henne, men sen tycktes det sjunka något att dom avvaktade med den medicinen tills vidare.

Jag åkte hem igår och Alex kom och löste av mig. Vi är ju rödflaggade vilket ju innebär att vi får sitta på rummet hela tiden. Ska vi ut, måste vi gå raka vägen ut och tvätta och sprita oss innan vi går ut.
Linda kom hit igår ifall det nu skulle vara så att vi måste vara i göteborg båda två. Det är skönt. Så många gulliga människor som finns där när man som mest behöver det. Tack!!!

En överaskning fick jag mig igår morse när det kommer in någon i rummet. Lite förstrött tittar jag upp och säger Hej, för jag trodde ju det var en sköterska, men det var det ju inte. Det var ju Annika som städade den avdelningen. Så himla roligt.

Allting ser iallafall ganska stabilt ut just nu. Det är inte bra, men det blir inte sämre iallafall vilket ju är himla skönt.
Vi får väl se hur det här utvecklar sig.

4 kommentarer:

  1. Åhhh jag håller tummarna för att lillskruttan snart mår bättre igen! Sjukhus är inte kul, speciellt inte mitt i sommaren.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Nä, men usch och fy!
    Jag hoppas verkligen lilltösen snart är på benen igen! Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt detta är för er.
    Försök bara vara positiva!
    Styrkekram från Linda Björck

    SvaraRadera
  3. linda sjöberg1 juli 2010 kl. 07:17

    Med tårar i ögonen så vill jag bara sända er all styrka på denna jord,tänker på er alla..Hoppas hon blir bra snart....Tusen kramar från oss allla

    SvaraRadera
  4. Åh fy fasen... Ingen rolig läsning det där:-( Hopps hon piggnar till snart och att hon slipper mer problem!
    Kram från andra sidan gatan!

    SvaraRadera